Förut var jag aldrig rädd. Jag kunde gå genom en kolsvart skog ensam, bara gissa var stigen gick. Nu kan jag knappt gå ut när det är mörkt. Sen Josefine berättade om en obehaglig upplevelse på en skogsstig så har det spårat ur för mig. Precis efter var jag rädd för allting, nu är jag bara rädd för nästan allt.
Detta är länkar till tidigare inlägg om rädsla
Länk 1
Länk 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar