Mycket svårt tema idag, för det för det finns inget jag kan skriva om.
Mina vänner har drömmar. De drömmer om att bli läkare, arkitekter, civilingenjörer, rockstjärnor. De drömmer om att plugga utomlands, bo utomlands, få massa bäbisar, flytta till storstan och bli världsmästare i sin sport. Jag drömmer ingenting. Jag drömmer drömmar på natten men inga på dagen.
Jag kan berätta om en nattdröm istället, en mardröm.
Jag och min familj flyttade in i ett hus som hade varit öde väldigt länge. Huset var det gula huset bredvid Linas hus som typ aldrig varit öde på riktigt. Invändigt var huset rätt så ruttet med träpanel och spindelnät men det hade vi piggat upp genom att ställa in knallblå plaststolar och olika plastmuggar i alla olika kulörer. Min pappa hade ett kontor i källaren där han spenderade mycket av sin tid och där satt han idag. Jag hade ritat en teckning på ett litet rosa papper som jag gav honom och han blev jätteglad och kramade mig.
För att komma upp till resten av huset från källaren var man tvungen att gå ut på gatan och in genom ytterdörren. När jag kommer ut från kontoret så står en skräckinjagande man där och ska just spränga en bomb som han lagt vid vårat hus. Jag skriker rakt ut och springer mot honom men han hinner spränga den. Det värsta möjliga har hänt. Bomben gjorde så att alla människor blivit gamla och senila och ingen känner igen mig. Jag går in på pappas kontor och där sitter en gammal gammal man. Han tar upp teckningen och muttrar, sen slänger han den. Sen vaknar jag, gudskelov.
[hej samuel kul att du läser min blogg]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar