Alla har vi haft våra låg- och mellanstadiekärlekar. Så okrävande och bra, man behövde inte ens vara kär på riktigt. Det räckte att pojken i fråga var snäll. Sen kunde man vinna saker på det också. Jag kommer så väl ihåg när jag var tillsammans med två stackars pojkar samtidigt och de båda skyddade mig från kottar i ett kottkrig. Väldigt praktiskt!
Men den "riktiga" kärleken upplevde jag i nian med en pojke som heter Jesper. Livet var så fint, liksom en dans på rosor. Men allting har sitt slut, liksom den romansen. Som tur är, så är vi fortfarande nära vänner. Det är så otroligt bra, för han är så rolig och vi kan prata om nästan exakt allt. Också praktiskt!
Kärleken är nog bra trots allt -fast jag så många gånger tyckt tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar