När jag gick i typ fyran så brukade jag ljuga och säga att jag hade en storebror som hette Fred, var tjugo år och bodde i Stockholm. När någon var taskig kunde jag säga att jag skulle ringa Fred och säga att han skulle spöa dem.
Nuförtiden skulle jag lika gärna kunna hota med att ringa min riktiga bror.
Min riktiga bror heter David och är fjorton år. Vi är till utseendet rätt olika varandra, han har ljusbrunt hår och har mer grönt i sina ögon än jag. David är cirka ett huvud längre än mig och hans kropp består av endast muskler, medan jag är kort och består av ungefär nio procent muskler.
Min lillebror har fantastisk humor och hyfsat bra smak vad gäller musik. Jag trodde att han hade helt okej smak på kläder också, fram till han köpte ett åttapack kissgula sporttröjor som han använder varje dag. Min bror är som klok och är himla duktig på trummor och gitarr, för att inte tala om hockey. Han är även duktig på Counterstrike och Black Ops. Han är bra på det för att det är det enda han gör när han inte spelar hockey. Om han någongång kommer ut ur sitt rum är det för att äta eller hämta kakor.
Vi kommer för det mesta bra överrens, förutom när Lina är här. Då bråkar vi. Varför är en bra fråga. Vi bråkar till exempel om han spelar för hög musik eller om han inte har städat toaletten.
Jag älskar min bror sjukt mycket. Han förstår mig rätt väl, han har ju trots allt spenderat nästan alla sina dagar i min närhet och så ser hans liv ut nästan exakt som mitt. Han vet vad han ska göra för att irritera mig, för att göra mig glad och för att trösta mig. Lilla lillebror, vad jag tycker om dig!♥
1 kommentar:
Din brors pappa har också massor med muskler!
Skicka en kommentar